”Mitt ansikte blev till en tid hans räddning genom att visa mina unga ögon, ledde jag honom bara åt det hållet”.
Säger hon till exempel. Ingenting om hur roligt hon egentligen tycker det är att guida bortskämda västerländska män genom skärselden utan att någonsin få frågan hur hon egentligen känner det.
Å andra sidan, är det inte så med i princip all stor och klassisk litteratur, en lagom bildad, vit, västerländsk medel- eller överklassman lägger sin känsla över hela världen och pressar samman den till ett stycke odödlig litteratur?
Här har ni förresten den västerländska litteraturens största försvarare på senare år, i full färd med att förklara varför man absolut inte får läsa något lägre än William Blake, till exempel förklarar han varför att flytta ögonen över bokstäverna i en Harry Potter-bok inte är att ”läsa”.
http://www.axess.se/tv/player.aspx?id=280
Sen är ju problemet bara att den överlägset bästa och innehållsrika litteraturen i allmänhet är just den han pratar om och på det hela taget får man väl säga att den västerländska litteraturkanonen fungerade alldeles utmärkt, ända till dess att vi kom på att även kvinnor, arbetare och afrikaner är tänkande, kännande subjekt. Sen dess har vi haft vissa problem, men vi lovar att återkomma med en lösning så snart som möjligt.
Dantes Beatrice i färd med att tänka en tanke. Kvinnans egenskap av tänkande, kännande varelse har länge orsakat problem för den västerländske mannen.
