Obegripligt ointellektuellt

Det är inte lätt att leva i dessa postmoderna tider där jaget och alla former av identitet bara är godtyckliga konstruktioner, omöjliga att ta på allvar, där inget säger något om nåt annat än sig självt och verkligheten sedan länge uppslukats av mediebrusets fragmentariska hypververklighet. Att göra vardagliga aktiviteter, som att arbeta eller se på fotboll är omöjligt att göra ens ironiskt längre, det blir bara patetiskt, postironin är här för att stanna och vad den egentligen innebär tror jag ingen förstår. Förstå och förstå förresten, idén om meningsfull mänsklig kommunikation med någon sorts överförbar symbolmening är det väl ingen som tror på längre, att överhuvudtaget betrakta den andre är ju en form av mental våldtäkt och en imperialistisk erövring av ett passivt subjekt som du tvingar dina förutfattade meningar på.

Inte ens krigen, denna manlighetens sista tillflyktsort från vardagens overklighet är på riktigt längre, de är också bara mediehändelser, utan verklig grund:

http://en.wikipedia.org/wiki/The_Gulf_War_Did_Not_Take_Place

Så satt jag och Samuel och diskuterade samtidigt som vi postironiskt åt pizza på Södermalm igår. Sen beslutade vi oss för att göra något åt saken, gick och drack öl, spelade rundpingis och fotbollspel och betraktade naivistiskt 60-talsinspirerad konst på Boulehallen. Obegripligt ointellektuellt och faktiskt ganska kul. Ibland är det roligare att vara en människa än att bara betrakta dem.

Den oborgerliga kultursynen - i livets tjänst sedan 1798.







Gulfkriget. Ett stycke toppkvalikativ postmodern medieunderhållning.