Säg att du har en ung, tänkande, filosofisk person som gillar att reflektera över tillvaron idag. Hur mycket av filosofi, av andra tänkare kommer hon/han att läsa? Sannolikheten att han skulle läsa någon av de moderna filosofer som diskuterar någorlunda samtida problem, Derrida, Foucoult, Lyotard och allt vad de heter är enligt min erfarenhet inte särskilt hög. Eller en poetisk person, som skriver dikter, förutom att han/hon kanske kollar lite på poeter.se har denne knappast några stora poetiska förebilder och inspirationskällor. Det finns enligt uppgift några kotterier kvar här och där inom vilka man fortfarande har någon form av referensramar, men de verkar vara enormt marginaliserade.
Samma sak med de som skriver prosa, det är klart att det finns seriösa, djupa tänkare, författare etc. även i samtiden men av någon anledning når de sällan ut till de som skulle behöva inspireras och stimuleras.
Även efter att jag glidit alltmer åt vänster och på sätt och vis bytt sida i den kulturpolitiska debatten fortsätter mitt ideal i kulturellt hänseende vara 1800-talet, just eftersom de mest seriösa och komplexa, samhällskritiska konstnärerna och författarna också ofta var de som, i alla fall så småningom fick störst genomslag. Mycket tror jag, eftersom de inte var till överdrift komplicerade och svårgreppbara. Dickens och Ibsen, var har vi deras efterföljare idag?
Politiken har minskat i betydelse sedan 80-talet, när det inte finns så mycket lagmässigt förtryck att bekämpa för sossarna händer det liksom inte så mycket. I Miljöpartiet ser jag en positiv politisk motkraft till ytlighets- och konsumtionssamhället, frågan är bara hur mycket politiken kan göra idag? Jag misstänker att det snarare är upp till kulturen att fortsätta kampen härifrån, men var finns den seriösa alternativa kulturella rörelse som verkligen utmanar etablissemanget idag? Och vad bärs de upp av för kultur? Håkan Hellström?
Miljöpartiet innehåller även en del flummigare tendenser, mycket new age och andra vidskepligheter. Man kanske skulle ta kontakt med dem och försöka koka ihop en häxbrygd för att med den rena kraften i deras ord bringa Benedictsson, Zola, Flaubert och de andra grabbarna till fysisk liv igen. Eller är det någon som har något bättre förslag?
Ibsen reflekterar över samhällsutvecklingen och han ser INTE glad ut.
Lyssna på MIA typ. Det känns lite som att du glömmer att antalet människor som överhuvudtaget har möjlighet att sysselsätta sig med det här är betydligt större nu än på 1800-talet (utbildningsexplosionen - hur många drängar hade möjlighet att läsa Nietzsche oavsett hur filosofiskt lagda de var?). Jag tror nog att chanserna/möjligheterna är betydligt större idag att ta del av allt det här än de var på "den gamla goda tiden", både om man ser till den enskilde (spridning via internet tex, eller varför inte vårt fina biblioteksväsende) och genomsnittspersonen. Det är klart att det kan vara förvirrande med den stora mångfald som finns, men samtidigt är det ju betydligt fler som får chansen att göra sig hörda och förhoppningsvis ett bredare spektrum av tankar som kommer till uttryck. Men det är klart, jag påstår inte att det är perfekt så som det ser ut nu (sorry, Pangloss). Det finns helt säkert en massa människor som du beskriver, är man väl själv medveten om detta borde det dock inte vara allt för svårt att åtgärda. Okej, den tillgängliga informationsmängden må vara gigantisk, men vem säger att den fåra man själv lyckas plöja skulle vara sämre än den avsaknade kanoniska?
SvaraRaderaJag håller med om att den kanske främsta invändningen mot mitt resonemang är den demokratiska, fler har i alla fall i teorin tillgång till mer avancerad kultur idag. Musiken verkar också vara den mest livskraftiga kulturyttringen idag, men symtomatiskt nog är det också den som innehåller minst intellektuellt idéinnehåll. Jag menar dock fortfarande att det är ett problem att dagens mest seriösa och avancerade kulturyttringar idag är så fruktansvärt svårtillgängliga, de utraderar lite grann sig själva på så sätt.
SvaraRaderaSen är risken också att det egna sökandet, utan så mycket vägledning stannar vid den mest lättillgängliga kulturen (du fastnar i tevesoffan och kommer inte längre). Jag tror på individen, men ju lättare det är för individen att hitta bra saker, ju mer kommer han göra det.
vad anser oborglig kultursyn om detta kåseri? kan man byta ut "konst" mot "kultur" där?
SvaraRaderahttp://www.unt.se/kultur/vad-ar-konst---egentligen-1164658.aspx