måndag 8 november 2010

Dante och problemet med klassisk västerländsk litteratur

Har läst utvalda delar av Dantes gudomliga komedi och irriterat mig på att han är så självupptagen. Hela världen, inte minst alla omihjälplågade själar finns bara till för hans egen frälsning. Inte minst hans älskade Beatrice är verkligen bara där för honom:

”Mitt ansikte blev till en tid hans räddning genom att visa mina unga ögon, ledde jag honom bara åt det hållet”.

Säger hon till exempel. Ingenting om hur roligt hon egentligen tycker det är att guida bortskämda västerländska män genom skärselden utan att någonsin få frågan hur hon egentligen känner det.

Å andra sidan, är det inte så med i princip all stor och klassisk litteratur, en lagom bildad, vit, västerländsk medel- eller överklassman lägger sin känsla över hela världen och pressar samman den till ett stycke odödlig litteratur?

Här har ni förresten den västerländska litteraturens största försvarare på senare år, i full färd med att förklara varför man absolut inte får läsa något lägre än William Blake, till exempel förklarar han varför att flytta ögonen över bokstäverna i en Harry Potter-bok inte är att ”läsa”.

http://www.axess.se/tv/player.aspx?id=280

Sen är ju problemet bara att den överlägset bästa och innehållsrika litteraturen i allmänhet är just den han pratar om och på det hela taget får man väl säga att den västerländska litteraturkanonen fungerade alldeles utmärkt, ända till dess att vi kom på att även kvinnor, arbetare och afrikaner är tänkande, kännande subjekt. Sen dess har vi haft vissa problem, men vi lovar att återkomma med en lösning så snart som möjligt.



Dantes Beatrice i färd med att tänka en tanke. Kvinnans egenskap av tänkande, kännande varelse har länge orsakat problem för den västerländske mannen.

3 kommentarer:

  1. Ja även i de delar jag har läst fick jag intrycket av att Dante måste ha varit ganska bra förmäten. Självförhärligande. Bara ett sånt exempel som att vissa av de plågade själar/syndare som han träffar i helvetet är sådana som han haft dispyter med i verkligheten och antagligen ansett begått oförätter mot honom, personligen! Klart att dom kommer att brinna i helvetet och slukas av demoner!

    Exempelvis Filippo Argenti, som smutsig och gråtande får bada i dyn i Styx, och som attackeras och slits sönder till Dantes stora glädje. ("I still praise God therefor, and thank Him for it")

    SvaraRadera
  2. Samtidigt så tycker jag ju att det är väldigt underhållande läsning, och roas snarare än irriteras över hans självgodhet. Fast det kanske blir jobbigare ju längre man läser, jag orkade ju inte igenom skärselden, t.ex.

    SvaraRadera
  3. Tillräckligt bra manliga konstnärer kommer undan med allt, kolla bara på Bergmans och de sex kvinnor han fick barn med, tack vare Fanny och Alexander hyllas han ändå som en riktig barnvän- och kännare trots att han inte brydde sig alls om sina egna barn. Dante är rolig, men vi tar honom ju inte på samma bokstavliga religiösa allvar idag som då heller.

    SvaraRadera