lördag 6 november 2010

Kan man dö av att läsa för dålig litteratur?

Att själen dör av att läsa för dålig litteratur är väl de flesta litteraturvetare ganska överens om idag, frågan är bara hur det är med kroppen, kan man rent fysiskt dö av att läsa för dålig litteratur?

Jag tänkte på det när jag delvis läste igenom Flauberts Madam Bovary igen. Titelpersonen, Emma Bovary läser för mycket dåliga, klichéfyllda och sliskiga romantiska romaner och växer upp med en världsbild av fagra möer, inväntande tappra riddare i det sena månljuset. I ett begränsat mediesamhälle blir detta hennes världsbild och hon längtar efter att själv få ett liknande liv, mitt i den franska småstadens vulgaritet och tråkighet. Naturligtvis krockar hennes litterära världsbild med den verkliga och slår du huvudet i väggen tillräckligt många gånger kommer antingen det eller väggen att gå sönder, i Emmas fall blir det hon själv.

Sammanfattningsvis kan man säga att litteratur som förenklar världen alldeles för mycket och målar upp orealistiska och ohälsosamma ideal formar henne på ett sätt som gör att hon inte klarar av att leva. Emma Bovary dör av att läsa för dålig litteratur och med tanke på hur realistiskt händelseförloppet i boken förefaller vara bör svaret på frågan alltså bli att ja, det kan man.

Sverige idag då, hur ser det ut där? I senaste forskning och framsteg tas frågan upp varför vi är uppfattar vår samtid som alltmer våldsam, när tendensen enligt vetenskapen tvärtom verkar vara den motsatta och vår tid i ett historiskt perspektiv innehåller oerhört lite våld (på medeltiden var mord ungefär 50 gånger vanligare). Svaret som ges är huvudsakligen att medierna (inklusive deckarna, på ett hörn) förmedlar en bild av en våldsam värld. Jag har tidigare läst undersökningar som visat på att konsumtion av videovåld inte direkt gör oss våldsammare, däremot uppfattar vi vår omvärld som mer fylld av våld.

Vi lever i en tid som stressar ihjäl oss med igenkalkade ådror och hjärtinfarkter där vi går under av ohälsosamma kropps- och ouppnåeliga livsideal, liksom i Madam Bovary förmedlade av vår populärkultur. Precis samma mönster upprepas här som där, dålig populärkultur målar upp en ideal tillvaro och en världsbild som inte går att leva efter. Vi oroas av deckarnas och tv:s våldsskildringar och av löpsedlarnas larmrapporter samtidigt som vi dövar oss med dylik kultur som inte alls lär oss något om hur världen fungerar och hur man ska hantera den.

Dödsorsaker i Sverige 2007:

Cirkulationsorganens sjukdomar 37960
Tumörer 22631
Dålig litteratur och annan populärkultur* 8162
Andningsorganens sjukdomar 5696
Psykiska sjukdomar och dylikt. 5027

*Samverkar ibland med annan dödsorsak. Statistiken utgör i dagsläget endast en kvalificerad uppskattning.

Källa: Socialstyrelsen.

http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/8309/2009-125-18_200912518_rev.pdf

Som vanligt i vetenskapliga sammanhang är det svårt att isolera enskilda faktorer, deckarna är naturligtvis inte den enda orsaken till dödskategorierna ”cirkulationsorganens sjukdomar” eller ”psykiska sjukdomar och dylikt”, vissa skulle kanske till och med påstå att de inte ens är huvudorsaken. Eftersom det inte gjorts tillräcklig forskning på ämnet vågar Oborgerlig kultursyn i god vetenskaplig anda inte gå vidare men tendensen är i alla falla alarmerande.

Till sist, ett tips för kvällstidningarna för en verkligt säljande löpsedel:

”Vanlig populärkultur kan vara dödlig sjukdom och en yttring av ett sjukt samhälle. Bästa botemedlet, läs kvalitetslitteratur: Hela listan bifogad”.

8 kommentarer:

  1. jag undrar hur många som påverkas i riktning mot självmord pga populärkulturens romantisering av detta fenomen... inte för att detta behöver vara direkt dålig kultur, men nog så farlig, för att inte tala om alla drogskildringar. MEN jag vill inte se en litteratur som inte romantiserar, fy vad tråkigt det skulle vara!

    SvaraRadera
  2. Det kan nog bidra, men för att överhuvudtaget hamna i en sådan situation krävs ju mycket annat. Ouppnåeliga livsideal, på olika sätt förmedlade av vår kultur är nog ett betydligt större problem. Och jag håller med dig, jag gillar romantisk litteratur!

    SvaraRadera
  3. Kan man även dö av GOD litteratur?

    SvaraRadera
  4. God litteratur kan man kanske också koppla till ouppnåeliga livsideal. T.ex. att man blir väldigt ensam i sin strävan efter goda ideal?

    Om det finns *för* dålig litteratur, finns det även *för* bra?

    SvaraRadera
  5. Jag hoppas jag uppfattar denna artikel som ett försök att skapa debatt samtidigt som det görs med glimten i ögat, som det brukar vara med dig Erik!

    Kul läsning!

    SvaraRadera
  6. Haha, intressant idé Meaxylon, det jag kommer att tänka på är väl snarast Den unge Werters lidanden, samma tankar som Johan är inne på, eller varför inte A clockwork orange exempelvis? Det god litteratur/kultur gör är ju dock att visa upp komplexiteten och svårigheterna med en viss typ av livsföring, inte bara ett okritiskt hyllande av det.
    Andreas, tack!

    SvaraRadera
  7. Jag tänker mig kanske att god litteratur kan göra läsaren förtvivlad över att så många andra är oupplysta? Förtvivlan över massornas oupplysthet, förbittring över världens depraverade tillstånd? Ett sakta borttynande i ensamhet? Likt en missförstådd ouppskattad hungerskonstnär kanske.

    SvaraRadera
  8. Jag tycker det känns som att många människor har en rädsla för att bli för filosofiska eller tänkande, just av rädsla att bli utanför, det är inte så kul att vara en ensam konstnär eller intellektuell. Men, ju fler som blir det, ju lättare blir det ju att vara det :P

    SvaraRadera