Oborgerlig kultursyn stödjer i den svenska politiken framför allt miljöpartiet, där den utmärkta idén med grön skatteväxling är en bärande idé, det vill säga, att verksamheter med negativ miljöpåverkan får högre skatt, i utbyte mot exempelvis sänkt inkomstskatt. Det är en oerhört enkel idé, att påverka samhället i en önskad riktning med ekonomiska incitament, varför inte fortsätta med samma idé, fast inom kulturens område?
I viss mån finns det ju redan, med ekonomiskt stöd till exempelvis teatrar och bibliotek medan andra kulturyttringar inte får något stöd utan bara beskattas med momsen. Varför inte tänka riktigt visionärt och ta denna idé ett steg vidare? Med stöd inte minst i lyckoforskningen skulle ett antal olika kulturella former, med olika skattesatser etableras, där ett särskilt kulturpolitiskt råd kunde bedöma om en viss kulturform uppfyller de på förhand etablerade kraven. Samhällskritisk teater med en ambition av tydlighet och genomslagskraft kunde således ha 0% skatt, medan en dokusåpa som sprider ytlighet, sjuklig uppmärksamhetstörst, utseendefixering och annat som enligt vetenskapen mentalt dödar den uppväxande generation kunde ha mycket högre skatt.
Till exempel säger mina källor mig att en ny säsong av Big Brother är på gång, här skulle ett dylikt kulturpolitiskt råd kunna kväva samhällsproblemet i sin linda genom att lägga en samhällsekonomiskt befogad straffskatt på 98% av reklamintäkterna. Alternativt skulle en avgift per tittare kunna vara aktuell, med tanke på hur samhället får de ta ekonomiska konsekvenserna för den försämrade psykiska hälsan av varje individ som tittar på eländet. För ”kulturyttringar” med oerhört lågt kulturellt värde, t.ex. alldeles för smala underklädesmodeller kunde ett totalförbud snarare vara på plats.
Här hade vänsterpartiet säkert invänt att det inte finns något klassperspektiv i en sådan ekonomisk politik, men med tanke på att det nog främst är arbetarklassen som lider mest av sådan kultur skulle de också tjäna mest på om samhället omvandlades i en mer kulturellt hälsosam riktning.
Att miljön är viktig är uppenbart, men kulturen, som avgör sättet vi tänker på, hur vi i grunden andas in och känner livet, det är med den ett samhälle lever eller går under. Frågan är om vi har råd att ha en alltför ohälsosam kulturell norm i ett samhälle?
Intressant idé! Eftersom jag inte (längre) är miljöpartist har jag ingen detaljkunskap om grön skatteväxling, men jag föreställer mig att man använder en eller flera objektiva mätvärden för att avgöra hur stor skatten på en enskild producent ska vara. Koldioxid-utsläpp i kg/år är väl den mest uppenbara parametern, men det går säkert att räkna upp 1000-tals andra tänkbara.
SvaraRaderaVilka skulle vara de objektiva parametrarna som skulle avgöra skatteprocenten för kulturföretag?
Det är det som är problemet när man går från de stora visionerna till de små teknikaliteterna.
SvaraRaderaMan skulle antingen kunna utgå ifrån lyckoforskningen eller bara göra en bedömning vad man anser viss kultur göra med människor,
men i praktiken är det klart det skulle bli väldigt godtyckligt och skulle kunna gå väldigt fel. Å andra sidan, socialbidrag, sjukförsäkringar etc. grundar sig ju på en lika godtycklig bedömning så... Jag tycker ändå det kan vara intressant att tänka i banor man kanske inte kan göra något riktigt praktiskt av.